Christoffer gör succé som Uggla-imitatör "Det var riktigt häftigt"

Under sin uppväxt var Christoffer Lundin med och drev ett fanforum tillägnat Magnus Uggla.

Bild: Simon Rehnström

Året är 2009.

Det är en helt vanlig festkväll på Sölvesborgs-klubben Rundella, som drivs av den 25-årige Fjälkinge-sonen Christoffer Lundin.

Schlagerkväll står på schemat – med Jan Johanzen som gäst. Stämningen är god och besökarnas skosulor studsar upp och ner på det spritmarinerade dansgolvet från kvällens spill.

Men där är ett problem, som är återkommande. Så fort kvällens artist går av dör stämningen.

Då kom Christoffer på lösningen. Under hela uppväxten och tonåren var Magnus Uggla den stora husguden. Och när han spelade i ett indiepopband fick han höra att allt de gjorde lät som Uggla.

Två kassetter som rullat tusentals gånger hemma hos Christoffer Lundin.

Bild: Simon Rehnström

Peruken åkte på, och nattklubbskrögaren själv började frekvent inta scenen på Rundella som Magnus Uggla 2.0.

– Alla stammisar tyckte det var jätteroligt och de krävde nästan att jag skulle gå upp och göra det. Och det tyckte jag var bra för det höll ju kvar gästerna. Men det var ett tag där då jag inte tog det på särskilt stort allvar, även om jag tyckte det var kul, säger Christoffer Lundin.

Ett par år gick innan en förfrågan från Sölvesborgs kommun skulle bli språngbrädan mot karriären som artist.

– Jag fick frågan om att sätta upp det största jäkla partytältet på festivalen nere i hamnen. Då ville jag testa köra Uggla-grejen med ett riktigt band. Så vi genomförde konserten och... Vi höll på att välta det tältet kan jag säga. Då förstod jag att det här har någonting.

Att få ihop artisteriet  med familjelivet är en konst: ”Men mina tre barn och fru är stöttande och tycker att det är kul”, säger han.

Bild: Simon Rehnström

Sedan dess har karriären pekat spikrakt uppåt. Julshowen ”Jag kör – ni stör” sattes upp 2013, och blev en stor succé. Maskineriet började rulla snabbare och snabbare, samtidigt som bokningsbolagen började höra av sig.

Detta parallellt med att han drev Rundella.

– Vi hade dagens, det var kvällsöppet och nattklubb. Så jag gav upp den grejen 2017 för det funkade inte. Jag höll på i stort sett dygnet runt för det var så mycket. Jag hade spelningar varje helg och var naiv och sa att jag hela tiden ville ut.

Men det var inte bara spelningar som kom in.

– Jag fick uppdrag som konferencier där jag skulle överraska som Uggla på bröllop och fester, hoppa upp från en låda och en massa konstiga grejer.

Showen har genom åren finslipats genom att vässa monologen och alteregot. Och bortsett från pandemiåren har Christoffer varit ute var och varannan helg, numera med sin vapendragare: Dj:n Emil Fransson.

Ett av hans starkaste minnen är ett uppträdande på Larmtorget i Kalmar, där scenljuset spelade honom ett spratt – och satte honom i smärre chock.

– Sanna Nielsen var på Stortorget och Thomas Stenström, som precis hade slagit igenom, var på en scen i parken. Då tänkte jag att det skulle bli glest. Och de hade en catwalk med frontbelysning och när jag gick med pilotbrillorna skar det sig, så under hela spelningen såg jag inte publiken. Sen på slutet körde vi ”Jag och min far” som extranummer, och när jag lyfte på brillorna såg jag att det var helt fullt med 4 000 personer. Det var riktigt häftigt.

Från små sunkiga pizzerior till stora partykryssningar. Christoffer Lundins show, med ledskärmar i bakgrunden, är anpassad för alla tillfällen.

Bild: Simon Rehnström

De flesta av hans bokningar är i Mellansverige, medan det inte kommer in speciellt mycket i Skåne.

Hans teori?

Smens Baglomma och Joddla med Siv är för stora här.

– De som festar här gör det till dem, jag ser ingen annan förklaring. När jag är uppe i Mellansverige känns det som att jag har samma publik som dem. Och där uppe är Uggla vad Joddla Med Siv är här. Även om Uggla är en riksartist tror jag att när det gäller partymusiken så är han för Stockholm för att han ska gå hem här nere.

Parallellt med Christoffer Lundins karriär har den riktiga Magnus Uggla blivit stor på sociala medier genom ”fredagsdrinken”. Frågan man ställer sig är: Vad säger ”den riktige” om att en kopia åker runt och gör karriär på hans namn?

– Jag har faktiskt blivit pikad på scenen från honom. Det var 2018 och då hade han ett mellansnack där han sa: ”Som ni kanske vet åker folk runt och imiterar mig, men nu har jag en glad nyhet: Nu ska ni få höra originalet”. Det tyckte jag var skitroligt och jag har aldrig hört något dåligt från honom.

För Christoffer Lundin har det varit viktigt att gestalta Magnus Uggla som han var runt 1990, den versionen han växte upp med.

Bild: Simon Rehnström

Hur är reaktionerna från publiken när du kör?

– Selfies är vanligt och det är bara att gilla läget. Men det värsta är autografer, för där är vissa, framförallt de som inte är födda i Sverige, som tror att jag är den riktiga Uggla. Då får jag säga att det är inte så, men de fortsätter att säga: ”Jo, men det är du, du ska ha en drink”.

Är det inte jobbigt att kuska runt varje helg?

– Jag brukar säga att jag känner mig lite som en modern luffare. Det sitter i mitt blod, jag måste bara ut. Jag kan känna när jag svänger ut på E4:an vid Markaryd att luften går ur en och att nu är det lufferi på gång. Nu kan jag lyssna på en podd och käka vad jag vill. Det blir som en frizon.

Vad är drömmen med allt det här?

– Om tio år är Uggla 78 och då kanske han inte kör på lika mycket. Min förhoppning är att någon gång kunna ta showen in på en teater och utveckla den där till en ännu större show.

Filip Edvardsson

Magnus Uggla-imitatören Christoffer Lundin var på plats - och i över en timme sjöng han Uggla-låtar, till publikens stora glädje.

När han var redo att kliva ner hördes vädjande rop om att han skulle spela "en gång till!"